Blåvingarna och flickscouterna får en egen lokal vid Djurgårdsvägen, medan vargungarna och pojkscouterna fortfarande håller till i “hönshuset”. Nya ledare har börjat “strömma till” och en föräldraförening har bildats. Tillsammans med denna har Folkets Park lånats en hel söndag där scoutuppvisningar, försäljning, musik av “scoutkapellet”, Lill-Babs, Margareta Kjellberg och mycket annat stod på programmet. Årets sommarläger på Genböte stördes av sjöraggare men John, Mange, Moster och Evy beväpnade med åror och dolda av öns buskar klarar av den första anstormningen, medan Sixten och kompani reder ut nästa. Kåren deltar i distriktstävlingarna och har startat sin egen “kårfejd”, i stället för att vara med i Handens Scoutkårs KEA-tävling.

Inför sommarens distriktsläger genomfördes ett Pingstläger på Adelsö för flick- och pojkscouter. Lägret hade en annorlunda ledarsammansättning med Allan Andersson som pojkledare och “bara två blåvingeledare” för flickorna. Det blev trots allt ett ganska fint läger ( 3 dar) Det var här uttrycket myntades: “Ska tälten vara som några dj-a dockskåp, va?” Den gamla flickscouten visste ju vad inspektion betydde: Var sak på sin plats, inget skräp eller dåligt sträckta stag. Lägret skulle ju vara en förberedelse för distriktslägret, så det var bäst att börja i tid…tyckte blåvingeledaren. Distriktslägret genomfördes på Rånö, med flick-och pojkförläggniingarna väl skiljda åt. By bildades tillsammans med Trollbäckens Scoutkår.

Valborgsmässofirandet startar med stor barn- och familjeföreställning i Vendelsömalmsgropen. Stora tält, tombola, naturspår och korvförsäljning. En tradition, som fortsätter än i dag, hade startat. Mässfall blev det i lägercykeln. Högtsvävande tankar fanns om att frakta deltagarna på risflottar, över segelleden mellan Munsö och Adelsö. Detta blev svårorganiserat och allt för riskfyllt. Ingen tände så där riktigt på ideen, och för sent kom tankarna igång på någon annan lägerplats. Så det blev inget sommarlager.

Genböteläger nummer två. “Genböte det ska bli toppen” sjöng vi i lägervisan, och visst var det ett fint läger, med 30-40 deltagare. Gemensamt kök vid sjön, stor sillfrukost vid föräldrabesöket på söndagen. Egen lägertidning “Böte Allehanda”, kom ut med flera nummer. Saxat ur en av lägerloggböckerna: “Vi har gjort risflottar och åkt på, och efter kom Mosters man”. Genböte börjar bli vår ö!

Svenska Flaggans Dag firade vi i Tyresta by och vargungeledaren Berit Smångs fick Gilwellinsignerna. För tredje året i rad firades Valborg i Vendelsömalmsgropen med hyrda tält och scoutaktiviteter i form av spår och diverse andra muntrationer. Sommarlägret hölls i Värmland, vid sjön Lången. Lägervädret var nog det sämsta man kunde tänka sig, regn, kyla och blåst. Badsjön döptes strax till “Långa Ishavet”, och pojkscouterna till “Träskfolket”. Vattnet rann mellan tälten i de prydligt grävda kanalerna, men inne i tälten var det torrt. Det tidlösa dygnet fick vi uppleva här. Utan klockor skulle lägerdagen fungera i patrullerna så att alla lagade den mat som skulle vara, åt den och i övrigt infann sig tlll samlingar och övningspass i rätt tid. Det gick väldigt bra utom för den ledare som med solens (den sken faktiskt den dagen) hjälp infann sig prick 12.OO för att äta. Han möttes av tomma fat och kallt kaffe, samt beskedet om “att vi åt för en timme sedan”. På lägret hade vi nämligen sommartid, vilket varken solen eller ledaren tänkt på. Vid höstens början var vi 122 scouter, 10 ledare, kårstyrelse med 8 medlemmar och 4 funktionärer. Höstens diskussionsämne var återigen nya lokaler i alla de nya skolorna.

Enligt årsberättelsen fortsätter de vanliga arrangemangen med Valborgsfirande, S:t Georgshögtid och den kombinerade scouttävlingen Älg- och Renhornstävlingen för pojkar och Ring-och Vingfejden för flickorna. Kåren fick 2:a pris i den gemensamma kårtävlingen. På trettondagens morgon deltog (sömninga) scouter och ledare i ett fackeltåg till “Väntans kapell” i ett hyreshus vid Sågen. Det var början till Vendelsö Kyrka. Lägret hette Åvatyr och platsen var vid Åva. Pojkscouterna vandrade från Vendelsö över skogarna och flickorna cyklade direkt till Åva. Indianer handlade det om och stor glädje blev det när pojkarna kom och flickorna bjöd på hemlagad gräddtårta, hur nu det hade gått till.

Kårens lokaler utökades med Svartbäckens gamla skola. Kommunen upplät kök och ett rum, plus den oinredda vinden till seniorscoutverksamhet. Många aktiviteter sattes igång för att få både pengar och hjälp till upprustningen av vinden. Det skulle dock dröja länge innan den stod klar. Första hindret var att brandmyndigheten inte gav tillstånd för verksamhet om man inte klädde in hela vinden med gipsplattor. Det hindrade dock inte Hedenhösarna (seniorscoutlaget) att använda en helg att samla skräp efter Svartbäcksvägen: “Vendelsö Scoutkår plockar sk-t efter Er” stod det på en skylt vid vägen. Det blev en artikel i DN-syd, som också förevigade laget med sina 350 säckar sk-t. Det var Allan Andersson som stod för den här iden, som gav ett bra tillskott i kassan. Ornö 67 hette lägret och det var ett distriktsläger, där man för första gången prövade en “egen” mötesplats för seniorscouterna – ett stort verkstadstält – som döptes till Bodegan. Det var en bra ide som med åren levt kvar och vidareutvecklats. Både flick-och pojkscouter deltog också i lägret tillsammans med ledare. Flera av Vendelsös ledare deltog också som distriktsfunktionärer. En spännande smuggelhistoria ingick i programmet, och den blev så realistisk att några scouter fick tas om hand av ledarna och lugnas med att det var ju bara “påhittat”.

Lokalproblemen står kvar. Kårstyrelsen skriver till Österhaninge Fritidsnämnd och berättar om hur verksamheten ser ut: 1 Blåvingering med 21 barn och 4 ledare, 2 flickscoutavdelningar med 4 ledare utnyttjar tillsammans en källarlokal på 35 m plus ett litet förråd, kokmöjligheter och tillgång till WC. Tvättstugelukten är besvärande och lokalen tillåter bara att man har stafetter i två långa led. Avslutningsringen blir alltid en oval eftersom rummet är så smalt. En vargungeflock och en pojkscoutavdelning håller till i Hönshuset på Djurgårdsvägen och 2 seniorscoutlag samsas om 1 rum och del i kök i Svartbäcken (vinden får fortfarande inte användas). Sixten Persson slutar sin skrivelse med en”hemställan om Fritidsnämndens benägna medverkan med anvisande och iordningsställande av lämp- liga lokaler för Vendelsö Scoutkårs räkning . Skrivelsen resulterar i att vi “fick” Mastvägen 4 B. Hedenhösarna vann årets Kruthorn. Läger på Genböte-igen. Ett sjörövarläger blev det den här gången. Seniorlaget höll i programmet som innehöll både skattletning, vrakplundring och flottbyggen. Alla sjörövare hade naturligtvis lapp för ögat, klut runt huvudet och ring i örat. Det var ett soligt och härligt läger, men huggormarna hade sitt bo alldeles invid oss. Hela förbundets verksamhet ändras så att flickor och pojkar nu skall vara i samma avdelningar, samt att vargungar och blåvingar försvinner. I stället heter det miniorscouter, juniorscouter, patrullscouter och seniorscouter. De gamla proven försvinner också och i stället införs uppgifter.

Kåren firar 10-årsjubileum, och Valborgsfirande i vanlig ordning. Kårfejden har återupptagits och den nya verksamheten håller på att startas. Juniorscouterna gjorde en populär resa till Kolmården och pingstläger hölls vid Ösbybro. Tillsammans med Handens och Jordbros Scoutkårer bildas Haninge Scoutkrets, en samarbetsorganisation för scouting i Haninge, och med kommunala medel anställs en kretsinstruktör